Tandvårdens kvinnliga pionjärer

Plandent - förbrukning, utrustning, röntgen, dentala avtryck, dental service

Kvinnorna som visade vägen

I dag är majoriteten av alla praktiserande tandläkare och tandläkarstudenter i Sverige kvinnor. Så har det inte alltid varit. Tandläkare var länge ett mansdominerat yrke och de få kvinnor som kom in i branschen fick stå emot många fördomar och hinder. Det finns några pionjärer i historien som banade vägen för dagens kvinnliga tandläkare.

Legitimation för tandläkare infördes 1663, och tandläkarna ställdes då under statens kontroll. Först vid en lagändring 1861 blev det möjligt för kvinnor att arbeta som tandläkare. Detta eftersom tandvård då ansågs vara ett hantverk och inte en akademisk profession. Hantverk hade kvinnor full rätt att utöva, men inte akademiska yrken där det krävdes studentexamen. Först 1863 blev kvinnor myndiga på samma villkor som män och 1873 fick de rättigheter att ta studentexamen.

Under lång tid baserades tandläkarutbildningen på lärlingskap med efterföljande privata examinationer. Den första statligt finansierade högskolan för tandläkare i Sverige startade i Stockholm 1898.

Den första praktiserande kvinnan

Maria Briwolski från Bremen fick 1782 tillstånd att praktisera i Sverige under några månader. På den här tiden fanns det olika benämningar på yrket tandläkare, man benämnde sig bland annat som ”tand-doctorer”, ”tand-läkare”, ”tand-konstnärer” eller det franskinspirerade ”dentiste”. Maria Briwolski kallade sig för ”tandkonst-mästerska” och erbjöd fler behandlingar än bara för munhålan, bland annat hjälp för ”fruentimmers omständigheter”.

Den enda kvinnliga tandläkaren

Den första svenska kvinnan som praktiserade som tandläkare var Amalia Assur. Hon var under många år den enda kvinnliga tandläkaren i Sverige och hon jobbade innan yrket öppnade upp för kvinnor. När hon fick tillstånd av Kongliga Sundhetskollegiet att arbeta i egen klinik 1852 hade hon under många år jobbat som assistent åt sin pappa som var tandläkare i Stockholm. Men tillståndet kom med vissa restriktioner eftersom att hon saknade formell utbildning. Hennes arbete var tvunget att utföras under en examinerad tandläkares tillsyn och på dennes ansvar.

Kvinnlig hovtandläkare

Rosalie Fougelberg var den första kvinna som utan restriktioner fick praktisera som tandläkare efter att yrket öppnats för kvinnor. Hon gick i sin pappa tandläkare Erik Leonard Fougelbergs fotspår. Inte bara för att hon arbetade som hans assistent, utan också för att hon blev hovtandläkare precis som honom. Hon hade dock vissa problem med att få sin tandläkarexamen, examinatorerna var oense om hennes prestationer. Hon underkändes tre gånger, varav två av försöken fick stor spridningi tidningarna.

Till slut fick hon dispens av kung Karl XV för vidare prövning och fick 1867 tillstånd att fritt praktisera i landet. Kanske hade hon sina kungliga kontakter att tacka för det. Genom praktiken hos sin pappa hade hon fått kontakt med många i de högre samhällsklasserna och hovet. Drottning Louisa ansåg också att hon var skicklig i yrket och utsåg henne till sin egen hovtandläkare. Hittills är hon den enda kvinnan som haft den rollen.

Utbildade sig i Köpenhamn

Trots fördomar och hinder ägnade Carolina Gällstedt-Kronmann sitt liv åt sin passion och drömyrke. Hon tog sig fram inom ett område som på den tiden uteslutande sågs som mannens privilegium.

Hon föddes i Visby 1839 och flyttade till Stockholm när hon var 19 år gammal. Där gifte hon sig ganska snart med Carl Gällstedt, en man som arbetade som tandläkare. Hon blev tidigt väldigt intresserad av sin mans yrkesroll. Deras gemensamma vän Rudolf Bredelius, som också han arbetade som tandläkare i Göteborg, gästade ofta deras hem. Carolina iakttog uppmärksamt de råd och tips som erfarne Rudolf gav till hennes man gällande tandläkaryrket.

Efter att hennes man gått bort flyttade hon som ensamstående änka med en liten son till Köpenhamn. Där studerade hon odontologi med stor framgång och fick den 8 februari 1870 tandläkarexamen vid Köpenhamns universitets medicinska fakultet.

Hon blev kallad till prinsessan Eugenie som uppskattade hennes arbete och rekommenderade henne till sin mor, änkedrottningen Josephine. Hon fick en minnesgåva av drottningen i form av ett graverat smycke.

Carolina Gällstedt-Kronmann fick 1875 även svensk tandläkarlegitimation och tillstånd att utöva tandläkarkonsten i Skåne och Blekinge. Hon återvände till Sverige och var bosatt i Lund där hon under flera decennier drev en framgångsrik praktik.

Carolina-kronman.jpg

År 1874 gifte hon om sig med danske tandläkaren Georg Kronmann, men efter 16 års äktenskap blev hon återigen änka. I hennes dödsannons finns att läsa att ”ett hurtigt och angenämt väsen hade gjort henne särdeles omtyckt”.

Fick motstå många fördomar

Constance Elbe, född och uppvuxen i Stockholm, bestämde sig efter sin studentexamen att bli tandläkare och försökte få lärlingsplats på en klinik, men hon möttes av många motgångar på grund av sitt kön. I tidningen Idun från 1889, där en intervju med Constance Elbe pryder framsidan, står det att ingen av de många tandläkare som hon vände sig till vågade bryta mot normerna och anta en kvinnlig elev. Hon gick tålmodigt till den ena efter den andra, men möttes bara med ett skeptisk leende och ett beklagligt nej.

Det kräver mod och energi att möta inrotade fördomar, men Constance Elbe gav inte upp. Hon fick till slut en lärlingsplats hos tandläkare Olaison år 1885. Efter lärlingstiden studerade hon ett halvår i Bremen och Leipzig hos Dr. W. Herbst. Där lärde hon sig den så kallade Herbstska plomberingsmetoden, som var en form av guldhamring.

När hon återvände till Stockholm avlade hon tandläkarexamen 1889. Hennes examen fick stor uppmärksamhet och notiser om ”Sveriges första kvinnliga tandläkare” publicerades i dagstidningar över hela landet. Samma år startade hon, 25 år gammal, egen praktik i Stockholm. I tidningen Idun framhåller de att eftersom det mest är kvinnor som besöker tandläkaren, bör de gärna vilja gå till någon av samma kön och tror att hennes klinik kommer att bli framgångsrik.

Constance Elbe valdes in i Tandläkare- Sällskapet samma år som sin examen, dock under vissa protester. En ledamot anmälde sin ”reservation mot qvinnors inväljande i allmänhet”. Vid sidan om tandläkarpraktiken engagerade hon sig i Föreningen förKvinnans Politiska Rösträtt (FKPR).

Fler och fler kvinnliga tandläkare

Dessa tidiga pionjärer hade säkert en stor del i att andelen kvinnliga tandläkare ökade snabbt i början av 1900-talet. Från 5 procent kvinnor vid sekelskiftet till 18 procent kvinnor 1920. Detta trots att det fördes intensiva debatter om huruvida tandvård var en akademisk profession eller inte och huruvida det var passande för kvinnor att vara tandläkare.

1916 instiftades Kvinnliga Tandläkare- klubben av tandläkare Sigrid de Verdier. Det var ett av Sveriges första kvinnliga nätverk. Redan då kände de svenska kvinnliga tandläkarna ett behov av att skapa en förening för att som det står i de ursprungliga stadgarna: ”arbeta för ett gott kamratskap mellan kvinnliga tandläkare, verka för lojalitet och gott samförstånd mellan kårens organisationer, tillvarataga kvinnliga tandläkares speciella intressen samt tillsammans med övriga yrkesgrupper bevaka kvinnors intressen i samhället.”

Manliga tandläkare fortsatte att vara i majoritet under hela 1900- talet. Men de senaste decennierna har andelen kvinnliga tandläkare ökat och är numera i majoritet, även bland specialisttandläkare. Tandvården i sin helhet är idag väldigt kvinnodominerad med största delen kvinnor som arbetar som tandhygienister och tandsköterskor. Kanske kan vi hoppas på några manliga förebilder inom de yrkesgrupperna så att fördelningen blir mer jämn även där?


Allt började med Fru Forssberg

År 1897 var det fortfarande drygt två decennier tills svenska kvinnor skulle få rösträtt. Det var också året för den stora konst- och industriutställningen på Djurgården i Stockholm. Och det var året som AB S.A. Forssbergs Dentaldepot grundades, av en kvinna och hennes bror.

Sofie Anna Forssberg hade nyss fyllt 40 år, var nybliven änka och ensamstående mamma när hon startade Sveriges första dentaldepå. Företaget grundade hon tillsammans med sin bror tandläkaren Rudolf Skogsborg. Bolaget fick hennes namn och hon var delägare och VD under företagets första år. Att vid den här tiden vara kvinnlig företagare och chef var väldigt ovanligt. Hon var en driftig kvinna och företagets affärsidé var redan från början att importera dentalvaror från ledande tillverkare världen över och sälja det vidare till svenska tandläkare.

Första leverantören i Sverige

I slutet av 1800-talet var det stor efterfrågan på dentalvaror, och de grundade företaget i helt rätt ögonblick. Sverige saknade en leverantör av dentalmaterial och landets tandläkare var hänvisade till återförsäljaren Kreutzberg i Köpenhamn. Sofie Anna Forssbergs företagsamhet och Rudolf Skogsborgs kontakter visade sig vara en lyckad kombination. Rudolf Skogsborg hade läst till tandläkare i Tyskland och under åren gjort många resor dit. Hans egna erfarenheter och sönerna Carl och Gunnar som studerade till tandläkare i Chicago var viktiga informationskällor när det var dags att välja ut och kontakta leverantörerna.

Rudolf Skogsborg hade redan tidigare haft idéer om att förbättra tillgången på dentalvaror i landet. Han hade genom kontakter sett till att Sofie Anna Forssbergs man, som då hade en affärsverksamhet i Stockholm, i början av 1890-talet fick agenturen för ett mindre sortiment av danska Kreutzberg. Sofie Anna Forssberg tog själv över agenturen efter makens tidiga bortgång, men på grund av handelsrättigheter blev hon ganska snart tvungen att lägga ner den. Efter det kom idén att skapa en självständig dentaldepå. Och den 12 juli 1897 registrerades AB S.A. Forssbergs Dentaldepot hos Kungliga Patent och Registreringsverket.

Affärskvinna

Sofie Anna Forssberg var en riktig affärskvinna och hennes personlighet satte prägel på bolagets första verksamhetsår. Till sin hjälp hade hon flera andra ambitiösa kvinnor. Framför allt fröken Anna Möller, som fick anställning direkt efter att hon gått ut skolan. Anna Möller arbetade med kvalificerat kontorsarbete samt förtullningar och hämtning av postpaket.

Under många år sköttes det dagliga arbetet, i stort som smått, endast av fru Forssberg och fröken Möller. Grundaren Rudolf Skogsborg avled 1902, fem år efter att bolaget startade. Anna Möller arbetade i företaget ända från starten 1897 till sin pension 1937. Vid den tidpunkten hade hon blivit befordrad till kontorschef i bolaget.

Sökte kvinnlig tandtekniker

Det går att ana att Sofie Anna Forssberg helst ville arbeta med andrakvinnor. I en annons från Dagens Nyheter 2 november 1901 söker företaget efter tandtekniker, helst en kvinnlig sådan. Och personalen bestod under hennes tid som VD i bolaget endast av kvinnor. Personalen utökades utöver fru Forssberg och fröken Möller med fröken Elsa Andersson 1906 och fru Signe Sandberg 1911.

Forssbergs personal år 1917

Även om Sofie Anna Forssberg var en duktig entreprenör, finns det vissa stora skillnader jämfört med hur man driver ett framgångsrikt bolag idag. Det finns en historia om en tandläkarstudent som under sin sista termin betalat en räkning för sina stora inköp hos dentaldepån, och studentens plånbok gapade därefter tom. Hans kurskamrater skulle åka på nöjesresa till Berlin och ville att han skulle följa med, men han fick förklara att han inte hade råd. Men de lyckades övertyga honom att besöka Forssbergs och be om att få pengarna tillbaka. Fru Forssbergs hjärta veknade för studenten och hon gav honom pengarna tillbaka. Skulden fick han betala tillbaka vid ett senare tillfälle.

Startade centralt i Stockholm

Verksamheten började på Regeringsgatan 25, ett av de mest centrala lägena i dåtidens Stockholm. De hade tillgång till två rum, ett kontor och en butikslokal. I takt med att bolaget expanderade bytte bolaget lokaler flera gånger under de första åren.

De första drygt tjugo åren hade Forssbergs ingen riktigt försäljningsorganisation. Man väntade helt enkelt på att kunderna skulle komma. Fru Forssberg bjöd ofta på kaffe i sitt hem som låg i anslutning till butikslokalen. Om en viktig kund kom på besök en torsdag, kunde hon till och med bjuda på plättar till middag.

Forssbergs första lokaler i Stockholm

Verksam till 1917

Sofie Anna Forssberg var VD fram till 1912 då hennes brorson Sven Skogsborg efterträdde henne. Hon var dock verksam i bolaget fram till 1917 när hon pensionerades sig. Omsättningen ökade sakta varje år, bortsett från 1909 då det var storstrejk i Sverige. Åren efter första världskriget växte Forssbergs Dentaldepå kraftigt och de anställde sin första säljare 1919.

Resten är, som man brukar säga, historia.